& när paniken bryter ut, ler du svagt och viskar till mig: Du är värd att dö för.

Jag känner mig rätt så glad faktiskt.
Det är rätt så bra nu.
Rätt så!
Har inte så mycket ångest för tillfället och dagen har varit riktigt bra. Det här gillar jag väldigt mycket.
Skulle ge väääääldigt mycket för att må så här hela tiden. Antar att det är dom 4 viktigaste personerna i mitt liv just nu som får mig att må så bra.
Jag älskar er..

Jag har ungefär en läsare om dagen i snitt och det är ju något jag räknat med, men du/ni som faktiskt läser denna misära blogg kunde ju faktiskt komma med förslag om vad jag kunde skriva om som inte handlar om min ångest osv. Jag förstår att det inte kan vara så roligt att läsa om något som typ fyra miljoner människor i sverige har dagligen (siffrorna hittade jag nu på).

Snart är det dags för mig att slå ut mina vingar ännu lite till då jag flyttar hemifrån och måste börja ta riktigt mycket ansvar. Sen börjar jag ju en ny skola också. Jag hoppas detta blir bra alltså.

Jag känner väldigt mycket för att sova!

- like a dead end

Nu har jag inte skrivit på länge.
Det har ju bland annat varit pga Arvika och allt det där.
Arvika var jätte bra. Fick dock i mig lite för mycket alkohol första dagen och fick ångest senare på kvällen.
Resten av dagarna så fick jag i mig en lagom mängd alkohol och det var riktigt bra ändå. Måste dock erkänna bland allt det bra att det var mycket ångest över nätterna och sådär. Mycket minnen som väcks osv.
Åkte hem lite för tidigt från Arvika dock pga fysisk utmattning eftersom jag fick otroligt lite sömn och åt och drack vatten dåligt.

Dom senaste dagarna nu har tyvär varit lite ångestladdade. Det har inte varit konstant, men mest över nätterna när jag ligger vaken och tänker på precis allting mellan himmel och jord. Det är nog en grej som "förstört" en hel del för mig, att jag tänker för mycket.

Fast en bra grej i livet är att jag snackar med världens bästa kille en hel del nu. Han är ett riktigt lyckopiller och jag längtar otroligt mycket tills vi ska ses snart. Han är bäst!

Nu borde jag sova.

- like a dead end

För att var ärlig. Jag litar inte på någon! Verkligen ingen.
Jag har aldrig varit med om att någon riktigt visat motsatsen till mig. Jag har vänner som inte säger något, men jag kan ju egentligen inte veta att jag kan lita på den.
Jag har blivit så sviken så många gånger av folk som haft svårt att hålla käften bokstavligen, så jag kommer aldrig mer kunna lita på någon.
Tillit är egentligen bland det viktigaste som finns i ett förhållande eller vänskap osv. Fast nu så är det så att jag skulle knappt ha några vänner om jag skulle gå efter att jag inte litade på dom, så jag har kvar dom ändå. Dom flesta får ju mig att må riktigt bra.

Om några timmar så sitter jag i Arvika och dricker sprit och vin, då kommer jag må riktigt bra. Jag längtar som bara fan!
Kommer ha svårt att sova i natt, så är det jämt när jag längtar mycket till något osv.

Jag borde sova.

- like a dead end

Idag är jag glad. Väldigt glad. Ändå någonstans är det en slags oro som gror. Jag hatar att den är där, DEN SKA INTE VARA DÄR!
Imorgon åker jag iväg ett tag. Ja, ni kan ju gissa att det är till Arvikafestivalen, för det är det. Ska bli härligt att få komma bort från vardagen i några dagen till ett ställe utan gränser. Jag kommer känna mig fri.
Hoppas bara fan att inte alkoholen gör mig deppig för en gångs skull. JAG VILL HA KUL!
Fuck off.. Typ :(

Inatt så hade jag ångest. Låg i sängen.
Jag har lärt mig av en person i mitt liv att det är bra att skriva av sig. Jag har gjort det ibland. Jag skriver på mobilen för att ingen ska kunna se det. Men här vet ingen vem jag är (eller jo, en person). Så här skrev jag inatt:

"ångesten kryper tätt intill mig, frågan är ju om jag saknat detta trogna sällskap? ibland tvekar jag, men ibland så fick den ju mig att känna att jag levde/lever. är detta ett tecken på att jag lever, eller vill dom bara reta mig?
mr selfdestructor och jag är iallafall fortfarande ovänner"

Just det. Igår slängde jag alla mina gamla rakblad. Det kändes lite tungt, men det kändes också bra.

- like a dead end

Har du en jävla aning?
Vet du hur dåligt jag mår över allt det här.
Jag orkar snart inte se dig.
Jag saknar dig varenda jävla dag, varenda jävla timme, varenda jävla minut och ta mig fan varenda jävla sekund.
Känns dock som det är lönlöst att försöka kämpa.

Och som jag alltid sagt, jag älskar dig! Det vet du. Det som gör SÅ jävla ont är att jag vet att du älskar mig.
Om jag bara fick chansen att ställa allt till rätta, skulle göra allt just nu.

Du har varit min bästa vän.

Take me somewhere, dont want to live in this dream one more day.

<3

- like a dead end

Det känns som det finns en smutta kärlek i mig. Kanske, inte säkert än.
Jag är bara så himla rädd. Om det skulle bli någonting, vad som helst med Denna, så är jag så himla rädd för att svika den på grund av mig själv. Jag HATAR att svika folk osv, finns nästan ingen värre känsla.
Undrar om jag är redo för detta eller inte?
Jag hoppas det, vill inte vara själv längre.

Dom sista dagarna nu har jag spenderat sjuk.
Jag hari nte haft så mycket ångest.
Igår kom min soulmate till mig. Det gjorde mig glad.
Jag hoppas det håller i, det tror jag.
Jag måste börja tro på mig själv.

Har lite ångest faktiskt. Jag gjorde något elakt idag som jag tror gjorde personen LITE ledsen, det känns så fel när jag älskar personen mer än allt.

Tror att det är lugnt nu, så jag behöver nog inte ha ångest för det. Men det är klart, jag kan inte styra mina känslor längre.

Nu måste vi dra

- like a dead end

Vad är meningen och vad är det värt att hålla på att kämpa hela jävla tiden för allt?
Känns som att det enda jag gör i mitt liv är att kämpa för olika saker.
För kärlek.
För livet.
För beroenden.
För allt.
Jag orkar inte längre.

Dagen har varit blandad. Vaknade jätte bakfull och kände att jag hade ångest. Jag gick ut och tog en cigg och den dämpades (faktiskt) av det lite då.
Senare på dagen har jag varit med lite vänner och suttit vid en sjö, men för att vara ärlig så har ångesten varit där i luften hela tiden ändå.

Igår för första gången på jätte länge kände jag ett sug efter att skära i mig själv.
Jag blev hur rädd som helst och det hela slutade med att jag söp bort tankarna och hade det faktiskt relativt kul.
Idag har jag inte känt det igen, som tur är.

Jag är riktigt röksugen också.
Blir nog ut på en cigg nu!

- like a dead end