Ångest.
Ni anar inte vilken ångest jag går genom nu för tiden. Ibland känns det till och med som att ångesten bara finns där, för då vet jag iallafall att jag lever.

Nu går tankarna direkt, ännu en emobloggare. Ni får se det på det sättet, erat val, men för mig är detta en dagbok, ett ställe jag kan skriva av mig och skriva vad fan jag vill. Ingen kommer veta att det är just Jag med stort J som skriver det här.

Ångesten började när jag kanske var 13 eller något. Det var inte så farligt så, blev bara lite smått förvirrad och det kröp lite i mig. Nu på senare tid som ångesten utvecklats så är det som hela jorden faller platt på mig när den väl slår till. Skulle göra allt för att bli av med den.
Ni undrar säkerligen varför jag inte gör något åt det, t.ex går hos psykolog osv men tro mig, det har jag gjort men det är väldigt svårt att få hjälp när dom inte tar en på allvar. Har blivit helt avskräckt av psykologer efter min senaste som inte gjorde ett SKIT för mig. 

Idag har jag konstigt nog inte haft någon ångest, kanske för att jag umgåts med folk hela tiden och alltid hållt humöret uppe. Det är såna här tillfällen man verkligen förstår hur mycket man älskar sina vänner. Usch, ett liv utan dom skulle vara rakt åt helvete.

Har inte skärt mig på ca ett halv år eller något nu, men jag kan lova er att det varit riktigt nära fleeera gånger. Men jag vet själv att jag aldrig skulle kunna fortsätta som jag gjorde med tanke på alla runt omkring mig, fyfan vad jag har gjort folk besvikna. Jag skäms för mig själv.

Nu känner jag att ångesten kommer lite smått när jag börjar tänka på allt. Så nu avrundar jag inlägget.

- like a dead end

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Känns så otroligt onödigt att kämpa för saker som man vet att man inte kan få, eller som inte är värda att kämpa för.Är otroligt trött på att kämpa, känns som hela livet är en stor jävla kamp om rättvisa och om en jävla massa crap. Orkar inte så myck...

Inte skrivit på länge. Vad kan detta betyda? Jag har faktiskt mått riktigt bra ett tag nu. Känns som så mycket ordnar sig och att livet börjar ta tag i mig för en gångs skull. Vi har åkt runt ett tag, till göteborg. Blir alltid glad när jag kommer di...

& när paniken bryter ut, ler du svagt och viskar till mig: Du är värd att dö för....

Jag känner mig rätt så glad faktiskt. Det är rätt så bra nu. Rätt så! Har inte så mycket ångest för tillfället och dagen har varit riktigt bra. Det här gillar jag väldigt mycket. Skulle ge väääääldigt mycket för att må så här hela tiden. Antar att de...

Nu har jag inte skrivit på länge. Det har ju bland annat varit pga Arvika och allt det där. Arvika var jätte bra. Fick dock i mig lite för mycket alkohol första dagen och fick ångest senare på kvällen. Resten av dagarna så fick jag i mig en lagom män...